Pathwork Guide föredrag nr 38, “Images”.
1996 års utgåva
Välkomna i Herrens namn. Välsignad är denna stund. Ni är alla välsignade, mina kära vänner. De flesta av er har gjort allvarliga ansträngningar på er utvecklingsväg och andevärlden har beslutat att ni är redo för en starkare medicin. Så jag ska ta detta arbete ett steg längre.
Det kommer en punkt när kämpandet på denna väg blir något motigt. Du har börjat få insikt om dina brister, du är full av goda avsikter att övervinna dem och du kan till och med ha lyckats i en viss utsträckning. Du har fått insikt om vissa av dina felaktiga inställningar och vill förändra dem med all viljekraft du har till ditt förfogande. Ändå måste du möta det faktum att den yttre viljan är otillräcklig för att göra det. Oavsett hur mycket man försöker, verkar man inte kunna göra förändringar och ni frågar er varför. När man inte känner till orsakerna bakom den här oförmågan, finns ofta benägenheten att ge upp helt och hållet och man intalar sig att det är lönlöst att försöka. Och det är där ert gravaste misstag ligger.
Mina kära vänner, det är viktigt att inse att under en livstid, vanligtvis till och med i den tidiga barndomen eller spädbarnstiden, formar varje personlighet vissa intryck på grund av omgivningens påverkan eller på grund av plötsliga, oväntade upplevelser. Dessa intryck eller inställningar tar vanligtvis formen av slutsatser i personens sinne. För det mesta är dessa slutsatser felaktiga. Man ser och upplever någonting olyckligt, en av de oundvikliga svårigheterna i livet, och man gör då generaliseringar utifrån dem. Dessa generaliseringar etablerar sig senare som förutfattade meningar.
Slutsatserna är inte uttänkta; de består snarare i känslomässiga reaktioner, generella inställningar gentemot livet. De är inte helt utan en viss logik, om än begränsad och felaktig. Allteftersom åren går, sjunker dessa slutsatser och inställningar mer och mer in i det omedvetna. Därifrån formar de varje människas liv i viss utsträckning. Vi kallar varje sådan slutsats för en ”bild”, eftersom vi andar ser hela tankeprocessen som en andlig form – eller en bild1.
Ni kanske vill hävda att människor även kan ha positiva, hälsosamma bilder ingraverade i sin själ. Detta är sällan sant, eftersom i frånvaron av en felaktig bild så är alla tankar och känslor skiftande, dynamiska och avslappnade: de är flexibla. Hela universum är uppfyllt med ett antal gudomliga krafter. Tankar, känslor och inställningar som inte är bundna till en bild flödar harmoniskt med de gudomliga strömmarna och anpassar sig spontant efter dina omedelbara behov. Men tanke/känsloformerna som utstrålar från felaktiga bilder är statiska och stockar sig. De är inte ”eftergivliga” i överensstämmelse med förändrade omständigheter. De skapar således en störning. De rena strömmarna som flödar genom en mänsklig själ blir störda och förvrängda. En kortslutning inrättas.
Det är på det här sättet som vi i andevärlden ser bilder. Sättet som ni ser och känner dem är genom att känna er olyckliga och känna oro och förbryllelse över många till synes oförklarliga saker i ert liv. Oförmågan att förändra det som ni önskar förändra, eller vissa slags händelser som regelbundet tycks återkomma utan uppenbar anledning, bland annat, är bara två exempel. Det finns många fler.
De felaktiga slutsatserna som formar en bild dras utifrån blindhet och ofullständig kunskap och kan därmed inte förbli i det medvetna sinnet. När personligheten växer upp, strider den intellektuella kunskapen mot den känslomässiga ”kunskapen”. Den känslomässiga kunskapen trycks därför ner tills den försvinner från medvetandet. Ju mer känslomässig kunskap som döljs, desto starkare blir bilden.
Hur kan du vara säker på att sådana bilder finns inom dig? För det första indikerar oförmågan att övervinna vissa brister, oavsett hur mycket man vill, att det finns en bild. Jag har ibland nämnt att människor älskar vissa av sina brister. Hur och varför skulle de älska dem? Av den enkla anledningen att enligt bilden tycks vissa brister vara nödvändiga som ett försvar, som en skyddande åtgärd. Detta är förstås en omedveten tankegång. Den medvetna ansträngningen för att övervinna bristen förblir fruktlös eftersom bildens rötter är omedvetna och hela den inre tankegången är dold för intellektet. Och det förblir så tills man har fått insikt om bilden.
Ett annat tecken på en bild är att vissa händelser i livet upprepas. En bild skapar alltid ett slags mönster, oavsett huruvida det är ett beteendemönster som svar på vissa situationer eller händelser som du tycks råka ut för utan att du gör något för att bjuda in dem. Medvetet kan du i själva verket hett önska dig just motsatsen till din bild. Men den medvetna längtan utgör den svagare av de två impulserna, eftersom det omedvetna alltid är starkare.
Det omedvetna inser inte att dess inställning förhindrar själva önskan som du medvetet uttrycker men inte kan uppfylla. Priset för ditt omedvetna skenbara skydd är att den rättmätiga önskan förhindras. Detta är mycket viktigt att förstå, mina vänner; det är lika viktigt att förstå att människor och händelser kan dras till en person som en magnet på grund av sådana inre bilder.
Detta kan vara svårt för er att se, men så är det. Den enda lösningen är att ta reda på vad din bild är, vad som låg till grund för att den formades och vilka de felaktiga slutsatserna var.
Ofta lägger ni inte märke till de upprepade mönstren i era liv, mina vänner. Ni förbiser det uppenbara. Ni fortsätter att anta att vissa händelser beror på tillfälligheter eller att ett godtyckligt öde prövar er eller att andra människor är ansvariga för era upprepade missöden. Mycket mer uppmärksamhet ges därför till de små variationerna i varje händelse än till den gemensamma nämnaren som ligger bakom dem.
De flesta psykologer har bekräftat den här processen. Men vad de ofta har undgått att inse är att bilderna sällan formas i det här livet, oavsett hur tidigt de började. En bild överförs för det mesta från det ena livet till det andra. Det är därför som vissa händelser inte skapar en bild hos människor som är fria från en viss konflikt. Men i en persons själ som har tagit med sig den här konflikten in i detta liv, formar de en bild. Även om det är nödvändigt att finna bilden och dess ursprung i det nuvarande livet för att lösa upp den på ett adekvat sätt, finns det fortfarande fall där det skulle vara till stor nytta för terapeuten att känna till alla relevanta fakta. En bild kan med andra ord ofta behandlas framgångsrikt utan att man känner till dess ursprung i ett tidigare liv. Men det finns fall där det skulle vara ovärderligt att ha kännedom om överföringsprincipen.
I ett tidigare föredrag förklarade jag hur en individ förbereds för livet på jorden, hur planer görs upp för vad som ska uppnås och övervinnas i nästa inkarnation mot bakgrund av tidigare liv, hur de subtila kropparna som omger den inkarnerade individens fysiska skal förbereds så att konflikterna ska föra de inre problemen till ytan hos personen i fråga. Detta utgör grunden för vilka familjer och andra livsomständigheter som väljs. När en bild överförs från tidigare liv, sker inkarnationen i en omgivning där bilden ofrånkomligen kommer att väckas till liv, kanske som ett svar på liknande bilder hos föräldrarna eller andra runt omkring det växande barnet. Det är på detta vis som bilden för fram ett problem, och bara om något blir ett problem, kommer personen att uppmärksamma det i stället för att titta bort. Om bilden ignoreras, kommer omständigheterna att bli mycket svårare under det följande livet på jorden, tills konflikterna blir så överväldigande att yttre faktorer inte längre kan beskyllas för smärtan som förorsakas av bildens felaktiga slutsatser och missuppfattningar. Detta är när personen börjar vända sig uppåt och inåt.
Den enda lösningen på problemen i era liv är att göra era bilder medvetna. Jag kan ge er råd om hur man börjar, men man kan inte uppnå det helt på egen hand. Man behöver hjälp. Om du är seriös i din önskan om att finna och lösa upp bilderna i din själ – för ditt liv är inte utan problem – be då till Gud. Han kommer att ge dig fortsatt vägledning och leda dig till rätt person som du kan samarbeta med i din strävan efter att finna dina bilder.
Detta arbete kräver bland annat ödmjukhet, som vi alla vet är en mycket viktig tillgång för er andliga utveckling. De som ständigt är motvilliga att arbeta med en annan person saknar ödmjukhet, även om det bara är i detta enda avseende. Kanske är man också rädd för att möta sina bilder. Men hur kortsynt är inte detta, mina vänner! Det är just denna bild som vållar er så mycket besvär, även om ni omedvetet inte tror det. Omedvetet är ni övertygade om att era bilder skyddar er.
Låt mig ge er ett mycket primitivt exempel: Ett barn har tagit ett bad; vattnet var kokhett och har därför skadat barnet. Detta barn kan komma fram till slutsatsen att det är farligt att bada. Barnet kommer aldrig att ta ett till bad om det kan undvika det. Ur den här missuppfattningen uppstår konflikter. I barndomen tvingar föräldrarna barnet att bada och varje gång det sker går barnet igenom en outsäglig och helt onödig misär. Senare i livet uppstår andra konflikter. Antingen följer personen faktiskt den inre slutsatsen, som inte längre är medveten, eller hittar kanske mer rationella förklaringar. Men att inte vara ren skapar nya konflikter: att bli avvisad av andra sätter igång en ny kedjereaktion. Eller så trycker personen undan kännedomen om händelsen i barndomen men inser intellektuellt att motståndet mot att bada är orimligt. Han tvingar sig att bada trots sin starka känslomässiga motvilja. Han kommer på så sätt att utveckla vissa symtom i samband med bad som han inte kan förklara. Sådana ”orimliga” reaktioners mysterium och våndan som är knuten till dem, kommer att uppvisa svårigheter som inte kan lösas om inte bilden upptäcks.
Nu är detta ett mycket primitivt exempel. För det mesta är de känslomässiga reaktionerna mycket mer subtila och komplicerade. Jag kan inte understryka nog att man inte längre är medveten om den ursprungliga tankegången bakom slutsatserna. Om du skulle konfronteras med innehållet i din själ, skulle du skratta. Du skulle säga att det är helt osant, en vild fantasi. Det är också viktigt att förstå att kedjereaktionen av konsekvenserna som följer av det ursprungliga intrycket skapar missöden och svårigheter. Dessa blir ännu svårare för dig att förstå eftersom ditt omedvetna är så övertygat om att undvikandet av vissa handlingar och reaktioner skyddar dig mot livets smärtor.
Hur kan man då finna sina personliga bilder? Inte genom att försöka förändra symptomen, vilka de än kan vara, utan snarare genom att arbeta med dem. Dessa symtom innefattar din oförmåga att övervinna vissa brister och inställningar, din brist på kontroll över vissa mönster i ditt liv, samt rädslor och motstånd vid specifika händelser. Ju mer du försöker avlägsna symtomen utan att ha förstått deras rötter, desto mer utmattad blir du i fruktlösa ansträngningar. Symtomen är blott en del av priset som du betalar för dina blinda inre slutsatser.
Börja leta efter bilden genom att tänka tillbaka på ditt liv och hitta alla problem. Skriv ner dem. Låt alla slags problem ingå. Man kan inte göra detta såvida man inte bemödar sig att få ner dem koncist, svart på vitt. Om du enbart tänker på dem, får du inte den överblick som är nödvändig för att göra jämförelser.
Det skriftliga arbetet är avgörande. Det är verkligen inte att begära för mycket. Det behöver inte göras på en dag. Ta den tid du behöver, även om det tar några månader. Då, när du har alla stora och små problem framför dig, även de mest meningslösa och obetydliga, börja leta efter den gemensamma nämnaren. Du kommer att finna en gemensam nämnare i de flesta fall och ibland till och med mer än en.
Jag säger inte att en svårighet inte kan uppstå någon gång i ditt liv oberoende av inre bilder. Det är möjligt. Även den grundar sig i orsak och verkan som allting annat i universum, men den behöver inte vara kopplad till din bild. Men var försiktiga, mina vänner. Sätt inte ytligt någon händelse åt sidan under antagandet att den inte har något samband med din personliga bild bara för att det vid första anblicken inte ser ut så. Det är mycket möjligt, och till och med sannolikt, att det inte finns några fristående händelser i ditt liv. Alla obehagliga upplevelser har sannolikt samband med din bild på åtminstone något sätt.
Den gemensamma nämnaren behöver inte vara lätt att finna. Först efter att du eftertänksamt har kommit underfund med din bild, blir du i stånd att bedöma vilka av dina upplevelser, om några, som har något att göra med den. Till dess måste du avstå från att göra slutliga bedömningar av händelserna i ditt liv. I din meditation, när du allvarligt utforskar dig själv, när du granskar dina känslomässiga reaktioner vad gäller det förflutna och det nuvarande samt använder bönen, kommer du efter ett långt och mödosamt sökande att finna den gemensamma nämnaren. Den är högmod. Din egenvilja säger: ”Jag vill inte ta livets risk. Jag vill inte ha livets smärta, därför drar jag den här slutsatsen som tycks skydda mig mot det.” I själva verket utgör den inte ett skydd, för den ger dig just det problemet som du försöker fly från, eftersom livet inte kan luras. Detta är Guds barmhärtiga lag. Annars skulle man aldrig komma ut ur misären på medvetandets lägre, mörkare plan.
Endast när du börjar se dina egna felaktiga slutsatser och rädslor och är redo att acceptera livet för vad det är, kan du bota din själ. Det är ett nödvändigt steg i er utveckling att ge upp en del av egenviljan som vill förneka livet i dess nuvarande form. Först då har du förvärvat ödmjukheten att inte vilja bli skyddad mot livets risker och svårigheter. Dina svårigheter upphör att vara nödvändiga när du väl kan acceptera och axla dem utan rädsla.
Det är en bra början att se över ditt liv och koncist rada upp alla dina problem. Och sedan fortsätta att söka efter den gemensamma nämnaren. Vänd dig inte överilat bort från något, även om det inte ser ut att ha något samband med dina problem. Sondera och du kanske upplever en överraskning.
De till synes mest osammanhängande händelserna visar sig ofta ha en enda gemensam nämnare. När du har funnit den, har du tagit ett stort kliv framåt i ditt sökande, för då har du en ledtråd till bilden. Men den gemensamma nämnaren är i sig ännu inte nyckeln till bilden. Den är en stark anvisning, men den öppnar inte på något sätt dörren som gör att du förstår hela ditt liv fullt ut. För att komma till själva bilden, till alla de inlindade sätten som den formades på och för att förstå processerna i dina reaktioner när du formade den, behöver du utforska ditt omedvetna mer grundligt.
Det finns olika sätt att göra detta. Det är omöjligt att göra det på egen hand. Men om du börjar på det sätt som jag här har föreslagit och sedan ber om vägledning och är redo att övervinna ditt högmod så att du kan vara öppen med en annan person som andevärlden väljer för att hjälpa dig, då kommer Gud att leda dig till ytterligare seger.
Låt dig inte avledas av ditt inre motstånd. Detta motstånd är i själva verket lika felaktigt och kortsynt som bilden i sig. Faktum är att samma egenskap som gör att du stretar emot, är just den egenskap som skapade bilden från början utan din vetskap om det och kommer att fortsätta att skapa outsäglig misär för dig och motarbeta dina medvetna önskningar. Ditt motstånd gör verkligen att du förlorar det som rättmätigt kunde vara ditt. Ha alltså tillräckligt med visdom för att se igenom ditt motstånd och utvärdera det för vad det är värt. Låt dig inte styras av det. Hur kan du vara en andlig person, som är utvecklad och obunden i den riktiga bemärkelsen, om du förblir styrd av dina omedvetna krafter och de felaktiga och blinda slutsatserna som har format en sådan smärtsam bild inom dig? Denna bild är den enda faktor i ditt liv som är ansvarig för alla olyckliga tillstånd. Ingen utom du är ansvarig för dina bilder. Det är sant, du visste inte bättre när du formade dem, men nu gör du det. Du är nu därför rustad att avlägsna källan till ditt eget olyckliga tillstånd.
Och jag ber er, säg inte ”Hur kan jag vara ansvarig för att andra människor upprepade gånger agerade på vissa sätt mot mig?”. Som jag tidigare sa, din bild drar till dig dessa händelser, lika oundvikligt som natt måste följa dag. Den är som en magnet, en fysisk lag, som tyngdlagen. Bilderna påverkar den universella strömmen som kommer in i din personliga livssfär så att vissa verkningar måste följa.
Om du inte har modet att dyka in i ditt omedvetna, se och möta din bild, lösa upp den och därmed skapa en ny person ur dig själv, blir du aldrig fri i det här livet. Du kommer alltid att vara kedjad och bunden. Priset för friheten består i modet och ödmjukheten att se saker i vitögat. När du har tagit alla nödvändiga steg, ger frihetens seger en sådan glädje att ingenting kan fördärva din lycka. Ni kan dessutom vara helt säkra på att den bild som ni inte löser upp i det här livet, kommer att behöva lösas upp i ett framtida liv.
Detta ska inte tas som ett hot, mina vänner. Det är bara en logisk konsekvens. Hur kan förresten något utgöra ett hot som frigör er från era egna bojor? Ni får inte ta det på det sättet. Ni behöver bara realistiskt inse att ju tidigare ni upptäcker era bilder på egen hand – och inte för att era bilder över tid blir än mer skruvade, så att livet blir för mycket för er – desto lättare blir ditt liv. Detta kan ni lugnt lita på.
Ni kan i vissa stunder säga: ”Allt detta om att födas igen med samma problem kan vara en spekulation. Det kanske inte finns något nästa liv när allt kommer omkring. Varför ska jag gå igenom allt besvär nu?” Men jag säger er att ni bör utföra detta arbete för det här livets skull, för det är aldrig för sent och alltid väl värt mödan! Era kvarstående år kommer att innebära ett annat slags liv: ni blir fria i stället för fjättrade.
Även de som inte längre tvivlar på reinkarnationens verklighet bör betrakta detta som ytterligare en sporre. Det skulle i själva verket vara en mycket god meditationsövning att fundera på vad er nästa karma skulle kunna vara. Ni har alltid oerhört mycket funderingar kring era tidigare inkarnationer. Det kan vara ännu mer fördelaktigt att fundera över nästa inkarnation. Med en viss andlig kunskap och viss intuition om dig själv, kommer du att kunna skörda fler fördelar.
Genom att finna din bild, även i viss grad, kan du även bilda dig en rätt så god uppfattning om vad du har kvar att utföra och vad ditt nästa liv kan vara. Fundera över vilka betingelser du behöver för att lösa dina konflikter i syfte att kunna fullgöra din livsuppgift. Den faktiska nästa tillvaron kommer naturligtvis också att bero på din utveckling under resten av det här livet.
Glöm inte att lagen om orsak och verkan, eller karmalagen, innebär att människor alltid får möjligheten att lösa sina problem under enklast möjliga förhållanden. När inte tillräckligt med mod och viljekraft uppbådas under enkla förhållanden, måste livet som följer av nödvändighet vara lite svårare. Och om modet, ödmjukheten och viljestyrkan återigen inte uppbådas, kommer livet efteråt att bli ännu svårare. I slutändan, när förhållandena blir riktigt svåra, blir du nödsakad att möta dina problem i stället för att fly från dem. På ett lagenligt sätt blir dessa liv alltså allt svårare. Den gudomliga lagen överträds när man flyr från sig själv i stället för att möta sig själv.
Detta bör också ge ett kontroversiellt ämne bland personer som är intresserade av det andliga livet ett tydligare fokus. Människor är osäkra på och förvirrade kring hur man ska reagera på prövningar, vedermödor och svårigheter. Den ena skolan hävdar att Gud inte sänder prövningar. Gud är kärlek; hur skulle han kunna vilja att vi är olyckliga? Detta är sant, mina vänner. Den andra skolan säger att det är nödvändigt att vi upplever prövningar och de är därför Guds vilja.
När prövningarna kommer, bör vi acceptera dem i ödmjukhet och därmed bevisa att vi är värdiga Guds nåd och salighet. Detta är lika korrekt, mina vänner.
Men den fullständiga sanningen ligger i mitten, eller snarare i en förlängning av dessa två uppfattningar. Gud har skapat fullkomliga lagar och givit sina barn en fri vilja. Om lagarna inte skulle kunna överträdas, skulle den fria viljan inte finnas. Lagens fullkomlighet är att det långsiktiga botemedlet utgör en verkan av just dessa överträdelser. För ju mer dessa lagar förvrids, medvetet eller omedvetet, desto mer motarbetar de dina intressen, tills du till slut når en punkt där du inte kan förvrida dem längre och måste till sist ändra din viljeriktning. I Gud ensam ligger oändligheten och om någon annan riktning väljs, måste man så småningom vända sig om och söka förening med det gudomliga, eftersom endast en strikt efterlevnad av det gudomliga kan vara oändlig. Överträdelser av allting gudomligt måste därför av nödvändighet vara ändliga. Lagen kan inte förvridas i det oändliga. En överträdelse av den gudomliga lagen når till slut en punkt där man automatiskt börjar arbeta för det goda igen.
Det stämmer mycket väl att det riktiga är att ta en prövning i en ödmjuk anda med inställningen ”Fader, ske din vilja”. Men detta räcker inte om du vill uppnå en högre nivå. Det högsta och bästa ni kan göra är inte bara att ta prövningen, utan också att söka efter era bilder.
Era omedvetna felaktiga slutsatser är direkt ansvariga för de prövningar som ni upplever vid varje given tidpunkt. Och för att finna sina bilder kan man inte vara otålig med sig själv, för det är fullständigt omöjligt att finna, förstå och lösa upp en bild på kort tid. Det är en lång, utdragen process. Och även efter att du har förstått dina bilder, tar omskolningen av dina känslor, som är långvarigt invanda vid att följa en förvrängning, tid och kräver möda och tålamod. Som en av skolorna säger är alltså tålamod och ödmjukhet absolut nödvändiga. Du kan göra uppror mot att vara olycklig, men när du inser att det är du, inte Gud och ödet, som är skyldig, kan ditt uppror vändas mot dig själv och du blir därmed otålig med dig själv. Med sådana strömmar lyckas du aldrig finna och lösa upp din bild. Man behöver vara i ett avslappnat sinnestillstånd. Ett sådant sinnestillstånd kan vara ditt om du förstår och accepterar att sökandet tar tid. När du väl accepterar din oförmåga att snabbt bli fullkomlig, accepterar du ödmjukt att tillfälligt vara olycklig.
Det är en väsentlig skillnad mellan att resignera inför att vara olycklig utan att förstå varför, och den väg som jag här har visat er: acceptans. Att acceptera prövningarna utan att förstå deras bakomliggande orsaker, men likväl i en hängiven anda, är redan detta en hel del för vissa människor. Den inställningen ligger också till grund för det tålamod och den ödmjukhet som är så nödvändiga för att göra arbetet när man nu är redo att göra det. Det är verkligen mer hälsosamt för själen att inte göra uppror mot Gud och skapelsen. Det sista, bästa och högsta stadiet på det här jordiska planet är emellertid det tillvägagångsätt som jag här har skisserat, mina vänner. Rening kan inte komma alltför lätt och det skulle verkligen vara alltför lätt om enbart en lista över brister och försök att övervinna dem var allt som den omfattade.
Rening är mer än så. Du kan inte bli renad om du inte förstår och styr över ditt eget omedvetna. Och detta är en lång resa. Du får dock hjälp om du är villig att ge dig ut på den här resan. Och du bör förstå att du gör detta arbete för Gud och för dig. Vad Gud vill för dig måste vara i ditt eget bästa intresse, så du gör egentligen ingen uppoffring för Gud, eftersom Gud och det sanna du är ett! Begrunda detta, mina vänner!
Vissa människor är så själviska att de inte vill göra något för Gud som är obekvämt för dem. Samtidigt är de blinda nog att tro att vad Gud vill för dem går emot deras egen lycka. Andra är villiga att offra vad som helst för Gud – men utan att förstå sina bilder kommer de aldrig riktigt att lyckas. Ju mer lycka som följer av deras uppoffringar, desto värre blir deras skuld, till dess att den sanna inre lyckan uppfattas. En sådan skuld är alltid en förvridning av känslorna och är kopplad till bilden. En sann lycka kan i själva verket inte komma innan bilden och skulden förstås och löses upp. Men i sitt nuvarande sinnestillstånd känner sig sådana människor mycket heroiska om deras skuld blandas med deras hängivenhet.
FRÅGA: Du nämnde viljekraft och mod två gånger i kväll. Laddas bådas batterier av bön?
SVAR: Naturligtvis! Om du ber specifikt om viljekraft och mod för ett gott syfte, som beskrivs i detta föredrag, kommer bönen utan tvivel att besvaras. Om du ber om något annat, får du något annat, förutsatt att det är gott och inom lagenligheten. Det är så väldigt viktigt att veta vad man ska be om i varje givet skede av sin utveckling. Människor inser sällan att de behöver be för att komma framåt. Ofta har ni inte klart för er vad ni behöver som mest i specifika faser av er utveckling. Ni kan lägga tonvikt på något som är mindre viktigt nu än det var för två månader sedan. Behoven kan ha förändrats.
Som Jesus Kristus sa: ”Knacka och dörren skall öppnas för dig.” Knackningen symboliserar att du är tillräckligt vaken och intresserad för att räkna ut vad du behöver som mest i olika skeden av din väg. Vägen förändras ständigt. Och man kan tveklöst inte be med samma koncentration om allt på en gång.
FRÅGA: Är alla våra begränsningar ett resultat av bilden?
SVAR: De flesta av dem är det, men inte helt. Ni kommer alltid att ha begränsningar så länge ni fortfarande befinner er reinkarnationscykeln och så länge ni inte har nått det gudomliga tillståndet. Man kan inte vara ett universalgeni. Begränsningar i en vidare bemärkelse har ingenting att göra med era bilder. Men om ni stöter på begränsningar som har lagts på era talanger och ni inte kan utnyttja dem tillräckligt, har det med säkerhet något med era bilder att göra.
Jag drar mig nu tillbaka med välsignelser av ett speciellt slag som kommer till var och en av er, mina kära vänner. Det är modets välsignelse som ni alla i så hög grad behöver. Och jag ber er att använda den på rätt sätt. För om ni i hjärta och själ öppnar er för styrkan som strömmar till var och en av er, kommer ni att känna mod. Och om ni behåller den styrkan, kan ni få den att vara ett tag. Men använd den där den gör som mest verkligt gott för er. Använd den inte för oväsentligheter! Det är upp till er hur ni använder den här kraften. Ni tar emot den och ni äger en fri vilja att öppna er för den. Ni bör veta vad ni ska göra med den. Det blir ett prov på hur ni använder styrkan om ni villigt accepterar den nu.
Guds kärlek rör vid er alla, mina kära vänner. Var i frid, var i Gud.
Redigerat av Judith och John Saly, 1996.
Översatt från engelskan av Magdalena Rosell, språkgranskat av Clifford Weinmann, 2024.
För mer information om hur du kan finna och delta i Pathwork-aktiviteter över hela världen, besök www.pathwork.org
Följande tillkännagivanden är avsedda som en vägledning kring användningen av namnet Pathwork® och detta föredragsmaterial.
Varumärke
Pathwork® är ett USA-registrerat varumärke som ägs av The International Pathwork Foundation (här kallad stiftelsen Pathwork) och inte får användas utan uttryckligt skriftligt tillstånd från denna stiftelse. Stiftelsen kan dock efter eget gottfinnande tillåta att andra organisationer eller personer, såsom exempelvis filialer och avdelningar, får använda varumärket Pathwork®.
Upphovsrätt
Upphovsrätten till Pathwork Guide materialet tillhör med ensamrätt stiftelsen Pathwork. Detta föredrag kan reproduceras i enlighet med stiftelsens varumärkes- och upphovsrättspolicy, men texten får inte ändras eller förkortas på något sätt. Inte heller får upphovsrättsmärket, varumärket eller eventuella andra tillkännagivanden tas bort. De som tar del av materialet får endast debiteras kostnaden för reproduktion och distribution.
Varje person eller organisation som använder stiftelsen Pathworks varumärke eller upphovsrättsskyddade material anses ha gått med på att följa stiftelsens varumärkes- och upphovsrättspolicy. Önskar du mer information om eller en kopia av denna policy, kontakta stiftelsen.
